Semi 1 - Armenien, Lettland, Estland, Sverige

Tänkte att med 29 dagar kvar till Eurovision kickar igång så kändes det som om det var dags att betygsätta låtarna! Låt oss börja från början, med Armenien, Lettland, Estland och Sverige! 

 
Armenien - Aram MP3, "Not alone" 
 
Detta är en av de låtar som är favorittippade i år, som många tror (och hoppas) på kommer vinna. Personligen är detta inte den låt jag vill ska vinna, men om den skulle vinna skulle jag ändå vara en helt okej med det! Låten är väldigt bra, jag gillar att den går från att vara helt lugn till att bli en riktigt pampig och dramatisk låt! Aram MP3 har även enligt mig en riktigt bra röst, och jag gillar att han kommer vara helt ensam på scen, det är en grej som är så sjukt underskattad! Dock känns det som att det finns en risk för att han inte klarar av att framföra låten på ett mäktigt sätt nog... Men det återstår att se! Låten får i alla fall 4/5 i betyg av mig! 
 
 
Lettland - Aarzemnieki, "Cake to bake" 

Till skillnad från Armeninen är Lettlands låt inte alls favorittippad, och jag har inte sett den på många topp-listor. Personligen håller jag med de som inte har denna låt på sina top listor, eller som har den långt ner på top-listan. Låten skulle jag inte säga är bra precis, och helt ärligt känns det nästan som om de som skrev låten var höga när de skrev den haha... Texten är ju ganska speciell. Dock är låten rätt underhållande, om man är på rätt humör. Men annars så tycker jag inte att den funkar. Så låten får bara 2/5 i betyg av mig! 
 
 
Estiland - Tanja, "Amazing" 
 
Detta är en låt som väldigt många också verkar tycka om. Men helt ärligt så kan jag inte säga att jag håller med de personerna. Jag förstår inte vad det är som är så bra med låten. Det känns som en låt som jag har hört tusen gånger innan, plus att dansen mellan sångerskan och mannen genom hela numret känns lite kopierat från sista delen av "Euphoria"-framträdandet... Dock känns det bara som en dålig kopia. Nä, jag tycker inte om den här låten alls. Den får dock ett poäng endast för att låten lätt sätter sig på hjärnan (tyvärr)... 
 
 
Sverige - Sanna Nielsen, "Undo" 
 
Nu är vi redan framme vid Sverige! Vid finalen i melodifestivalen kände jag att det inte gjorde så stor skillnad om Sanna eller Ace vann, så att Sanna vann tyckte jag var helt okej. Jag tycker om låten, det är en riktigt bra ballad och verkligen ett av Sannas bättre bidrag hon tävlat med! Dock tycker jag inte att den räcker hela vägen, och vad som inte räcker är svårt att säga. Den har väl helt enkelt inte det där lilla extra. Men den är ändå väldigt bra, så 3/5 får den i betyg av mig! 
 
 
 
Vad tycker ni om de här låtarna?? 
 
 
 
 

Dödens trubadur - Fredrik Lindblom

Efter att ha stulit en bit bröd till sin svältande hund tvingas två barn fly för sina liv. Jagade av stadsvakter, med höjda svärd och spjut, tar de sin flykt till den väldiga Suspiriaskogen. Vilse och utmattade stöter de på den mest osannolika av personer - en ung, fager trubadur med till synes oanade krafter.

Mötet med trubaduren blir början på ett hisnande äventyr med löften om trygghet och en bättre morgondag - men gör de rätt i att lägga sina liv i händerna på en främling? Och vad menar han med att de är De utvalda?

 

Dödens trubadur är alltså en fristående fortsättning på Röd Skymning. Den innehåller tredubbelt så många illustrationer och är nästan 100 sidor längre än Röd Skymning. 

Man ska dock inte låta sig avskräckas av längden på boken. Det fanns inte ett enda tillfälle då jag kände "Jisses, kan inte boken ta slut snart?". Tvärtom faktiskt, varenda händelse, varenda sida, kändes nödvändig, så att plocka bort ett stycke i boken, vilket som, hade inte varit okej. 

Självaste handlingen då? Jo, handligen skiljer sig ganska mycket från handlingen i första boken. Nu är det inte soldater längre som vi får följa huvudsakligen - utan två små barn, deras hund och en trubadur. Och ska jag vara helt ärlig kände jag vid ett ögonblick lite tvivel inför denna kombination. Det är ett ganska udda sällskap trots allt, inget som man vanligtvis läser om. Men tviveln försvann ganska fort. Redan i början av boken faktiskt, efter att ha läst kapitel ett och suttit och undrat "kommer alla scener med de här tre personerna vara lika bra som denna?" så insåg jag snabbt att svaret på den frågan var ja. 

Handligen är riktigt spännande, och jag gillade faktiskt alla karaktärer som man får träffa på under Levyants, Ellidas och Elliots resa till Patoria starkt! (Och även de de träffar på då de kommer till Patoria). Några som jag riktigt fastnade för var Maria (situationen hon befann sig i var ju ritkigt intressant att läsa om!), Charissa, Alejandro, Cassandra, Dermoth (detta var en karaktär som verkligen växte för mig!) och Serah. 

Dock var ju Levyant såklart min absoluta favorit karaktär, och det kommer han alltid att vara. Hans riktiga jag var sjukt intressant att se, även om jag till en början var tveksam. Dock tror jag att jag var det mest på grund av att man var så van vid att se den unga, blonda, grönögda trubaduren framför sig, inte... Ja, jag tänker inte avslöja vad/vem han egentligen är. 

Språket i boken känner jag att jag inte har så mycket att säga om. Jag brukar inte riktigt tänka på det, oftast sugs jag in i handligen så pass mycket att jag inte ägnar en enda tanke åt språket. Skulle jag säga någonting om det dock skulle jag säga att det var precis sådär lagom gammaldags, precis som en fantasybok ska vara! För let's face it, man orkar inte läsa en fantasybok på 546 som har ett sjukt, överdrivet gammaldags språk, hur bra boken än är nästan (eller så är jag bara ensam om det hehe....). 

Jag måste kommentera slutet också. Nu kommer jag att spoila, så om du planerar på att läsa boken, skippa då det här stycket. Men i alla fall - slutet. Åh, vad det gjorde mig glad. I någon millisekund var jag tveksam till det, men sen isåg jag att den här sagan behövde få sitt lyckliga slut. Levyant behövde få ett lyckligt slut. Han behövde få tillbaka den som gjort honom lycklig och hel. Plus att man på grund av det äntligen fick träffa Laijka, vilket jag blev riktigt glad för att man fick göra! 


Dock är det en grej som jag saknade lite i boken, som har med just Laijka att göra... Och det är att nu när hon väl kom tillbaka så skulle jag ha velat se lite mer om henne, fått läsa mer om henne. Nästan så att man skulle ha gett henne och Levyant en egen scen, så man verkligen fick de hur de är med varandra. Kände lite likadant med Serah också - jag skulle gärna velat läsa om ett möte med bara Levyant och Serah. 

Förutom de här två, ganska små, sakerna, så tycker jag att boken var sjukt bra! Handligen, karaktärerna, illustrationerna (som är riktigt fina!)... Ja, allt! Det är verkligen en bok som man sitter och sträckläser och det är även en fantasybok som inspirerar en till att själv fortsätta (eller påbörja) en egen bok =) 

Boken får 8,5/10 i betyg! Och ett enormt tack till Fredrik och Ascentoria för boken och för att jag fått tagit del i skapandet av den, TACK! =) 

 

Favoriter

Mina favoriter i Eurovision i år, när jag tänker till lite snabbt. Tänkte senare skriva noggrannare inlägg om vad jag tycker om alla låtar. Men till dess, lyssna och njut av dessa låtar! 
  
 
 
  
  
 
 
 
 
 
Jag har förresten gått och blivit lite småkär i Montenegros låt. Åh vad jag gillar den. Jag hoppas innerligt på att den tar sig till final och hamnar på en bra placering!